Dröm.
Inatt drömde jag en konstig, väldigt overklig dröm.
Jag pratar mycket om förluster och att känna mig bortglömd pga "Madde reder sig alltid" när jag går till min psykolog.
Att vara mellan barnet som blir bortglömd
Med 4 syskon över och 4 syskon under mig.
jag reder mig själv, jag tar tag i saker själv, jag gör grejer som gör mig hörd och att jag syns.
Klär mig så jag syns och försöker alltid göra avtryck var jag än varit.
Det är inget fel i det, Men i det hela vill man ibland bara bli sedd för vad man är.
Eller hur?
Jag blev sedd när jag gick frisörutbildningen, av en person som jag då tyckte var nog ingenting för mig, men visade sig skulle bli min närmsta vän i många år.
Saker och ting förändras med åren och det hör till.
men denna drömmen inatt fick mig att undra: vad hände egentligen?
- jag vet att jag bör hålla det som ett vackert minne bara och acceptera, men ibland är det svårt.
Speciellt när man går igenom olika grejer i livet där man önskar vissa hade hängt kvar tills den dagen, den tiden.
Vet inte hur många gånger jag i vaket tillstånd försökt analysera detta men inte kommit fram till något avgörande och då bara struntat i det och "jag får respektera att detta är livet"
Men det gör att jag är på en Stig igen sen något år, att vara den som "alltid reder sig". Fast det är ändå annorlunda denna gång och det har varit svårare.
jag försöker lyssna mer på magen och slå ihop magen med hjärnan. Det låter säkert lättare än vad det är.
Inatt blev jag påminnd om det igen, fast på ett helt annat sätt.
hjärnspöken som jag behövde få ur mig.
För att magen sa det till hjärnan.
Njut av solen och varann!